Bland tomtar och troll

Att knäcka svängkoden

2012-02-09T21:45:00.002+01:00

Känslan, när du lyckas hitta rätt övning till rätt barn, så att de förstår, greppar, kommer på hur man gör när man svänger i slalombacken och inte bara kör rätt fram...

Och ikväll hade jag tre som kom "på't"
- snacka om bra avslutning på dagen!!!!!

Vitsen med en ledig dag

2012-02-09T15:29:00.005+01:00

Så är jag tillbaka i gamla hjulspår igen. Läser kurslitteratur på nätterna, kommer hem från kvällsmöte med jobbet efter 23.00 och den lediga dagen som jag skulle nyttja till hundpromenad, lite bakning och städning - vad blev det av den? Jo, produktion av två resor till sambons buss, fika med och leta bortsprungna kläder åt densamme, räkningsbetalningar för både den ene och den andre, skriva det sista på diskussionsuppgifterna till kursen innan inlämning och ännu mer pappersgöra för klubbens räkning.

Vilket slöseri på det vackra vinterväder vi haft idag - inte ens ett foto blev det. Om 10 minuter kommer barnen med bussen från skolan, då ska vi fixa middag illa kvickt, för ikväll blir det i alla fall träning.

Östersundsrevyn 2012

2012-02-05T11:27:00.002+01:00


Bild lånad från Östersundsrevyns hemsida

Fullkomligt - "lyyysande"!

Vi kom iväg, såg, skrattade, njöt och trivdes. Även om jag nog kanske inte skrattade lika hejdlöst som vissa år tidigare, så tycker jag att nivån var jämnare och högre. Bättre helt enkelt. Fenomenal scenografi, högklassiga sånginsatser och bra blandning på inslagen.

Mina favoriter var kortinslagen om saker som hänt under året, jämtlandstemat i start- och avslutningsnumren, allt Kicki och Henrik sjöng, det traditionella kungafamiljsinslaget och naturligtvis Patriks finurliga figurer. Men revykungen besitter tronen än, för frågar du mig, så var Mats tolkning av Berlusconi och Wiehe allra, allra roligast och bäst .

Med anledning av det försvunna kamerastativet

2012-02-05T11:05:00.000+01:00

Stativ "is da shit"!! Jag har två, ett på långa ben och ett litet som man kan sätta fast på träd och så. Ärligt - stativen har gjort mer för min fotografering än objektiven. Köp, köp, köp!! Om ni inte redan har ett.

Därför är det än mer tråkigt att det med ben nu är "borta". Och tyvärr, även om det inte är pyttelitet misstänker jag, vis av erfarenhet, att det inte lär dyka upp av sig själv sådär i brådrasket. Större saker har försvunnit på den här gården, om vi säger så. En gång försvann en fyrhjulsdriven Cheva Pickup, bara sådär. I fem veckor, eller något så'nt. Och den var i n t e stulen.

Kylslaget

2012-02-05T10:55:00.000+01:00

Det har varit kallt, riktigt kallt nu i några dagar. Ner till -35 och vänt, men i Lyckseletrakten ryktades det om -44, så vi har väl "klarat oss bra" ändå. Men lite äventyrligt har det ju ändå varit.

T ex på fredagen, då jag lånade sambons bil för att han skulle hinna kolla bromsarna på min. Värmen kom liksom aldrig igång och med partier med under trettio grader på vägen blev det kallt. Så kallt att när jag väl framme på jobbet klev ur bilen i - 28 graders kyla, kändes det riktigt varmt. Det tog hela dagen att tina upp, med ett extra elektriskt element med fläkt placerat under skrivbordet. Sedan hem i samma iskub, som den här gången nästan började koka när jag var halvvägs. In till "räddaren i nöden" där jag fick kaffe och värma fingrarna igen och ett konstaterande att kylaren och elementet var fryst och behövde lite tid och värme från motorn för att tina innan jag fortsatte hemåt.

Och vad lär vi oss av den historien? Kolla Glykolhalten i kylaren INNAN rysskylan kommer.

Senare på kvällen ville sambon ha hjälp med en bil. I garaget trodde jag, och drog inte på täckbyxorna. Vilket jag ångrade när jag insåg att det var en bogsering det handlade om. Trots långkalsonger är jag övertygad om att kylan kröp ända in i benmärgen. Det tog åtminstone hela kvällen att tina upp - för tredje gången den dagen!

Igår fick bilar och bussar turas om att stå i garaget för att undvika alltför mycket varmkörning utomhus med tillhörande miljöförstöring. Vi övervägde in i det längsta om vi skulle våga köra till sta'n och Revyföreställningen vi köpt biljetter till. Men det blev mildare, som tur var! Och sedan, när vi kom hem, så var det lika kallt igen och därför inföll stora dieseldagen i år den 4 februari när vi uppvaktade byns senaste 40-åring.

Idag är det mycket mildare. - 20, ungefär. Sambon kör buss, tonåringen sover, yngste sonen är ute i pulkabacken och testar nya hoppet med snowracern. Själv har jag för avsikt att göra allt det jag inte hann förra helgen, samt inlämningsuppgifterna till kursen. Det är ju åtminstone väder för det.....

Om ingenting speciellt

2012-02-02T23:18:00.000+01:00

Idag har jag haft möte med två helt olika, men var för sig fascinerande, människor på jobbet. Vilket lyft! Och se'n ringde gamla jobbarkompisen, som flyttat till Miami, och berättade att hon gift sig igår. Hon lät så lycklig. Finfint!

Vi ställde in slalomträningen ikväll p g a kylan och stämde träff med några grannar på elljusspåret i stället. Attans så kul killarna hade i stora backen. Sedan såg vi att det var -23 grader när vi åkte hem. Oups! Men de frös inte alls och det var idel glada miner. Mammorna hade lite kalla fötter dock. Väl hemma åtgärdades det med en megalång bastu. Livet är skönt!.......Om jag bara kunde hitta kamerastativet nu också. Missade fototillfällen i ett kalasfint månsken ikväll........

Lite på längden

2012-01-31T22:44:00.003+01:00

Det blev lite Byakamp ikväll. Kul med lite längdåkning som kontrast till all utförsåkning. Men till nästa vecka bara måste jag valla skidorna. När det går trögt och man har lite lätt bakhalt - samtidigt - fast skidorna är 16 år för mjuka, då är det inte lätt.

Ännu en dag att lägga till samlingarna

2012-01-29T21:31:00.002+01:00

Nämen, det mesta har vi faktiskt hunnit med. Ett hus ostädat och oavpyntat ännu. Men det kommer. I stället blev det en dag i backen idag. Vilken känsla att åka dit och åka bara för ens eget höga nöjes skull, utan att leda barngrupp, utan att jobba och ha ansvar. Och föret var det allra bästa. Nöjd så!

Träffade även en hoper bekanta, så klart. Visade sig att vi var många som haft träningsvärk efter förra helgens övningar. På lite olika ställen, dock. He he... Och kanske har jag värvat en ledare till klubbens träningar. Hoppas!

Bloggen förblir nog bildlös ett tag till. Här är ju alltid fullt upp medan ljuset är bra, och sedan, innan mörkret faller, när jag har tid, då har jag lagt stativet på ett alldeles väldigt bra ställe. Hittar det ta mig sjutton inte sedan nyårsaftonen. Jag undrar jag var jag kan ha lagt det.....

Återstår nu endast att vara syster duktig den här kvällen och förbereda lite inför morgondagens arbete. Sedan tänkte jag ställa kompassriktningen mot sängen före midnatt, för en gångs skull.

Hemmalördag

2012-01-28T11:23:00.001+01:00

Vi gjorde en behovsprioritering och kom fram till att idag får det bli:

- Julutstädning och totalröj i två hus
- Ekonomiadministration för klubb, företag, svärföräldrar och inte minst mig själv
- SM-vecka via TV:n
- En skidtur med hunden

Inte nödvändigtvis i nämnd ordning, dock.

Yngste sonen har spanat in ca 15 skotrar på väg till Skoterns Julafton. Nästa år kanske vi hakar på, när vi har mer än en chaufför. Äldste sonen och jag har kollat på herrarnas 15 km och just nu lite damernas störtlopp. Efter att förra helgen på nära håll sett vilka farter alpinåkarna kommer upp i är jag väldigt nöjd med att ha två söner som inte vill tävla. När vi ser Anja åka ur kommer jag på att berätta för F att pappa Pärson var på plats på vår tävling förra helgen. Frågan kommer blixtsnabbt:

- Kom du ihåg att hälsa till Anja då?

Nej, min vän, det gjorde jag inte, men något säger mig att du definitivt gjort det om du varit på plats.

Inte som förr

2012-01-26T21:28:00.003+01:00

Alltså, jag brukade vara rätt så politiskt intresserad. Mina sympatier har alltid hållit sig på den röda sidan, och där är hjärtat kvar. Men nu, jag vet inte. Den här Juholthistorien har minsann inte direkt stärkt mitt falnande engagemang, eller förtroende för den delen. Och vem är den här Thomas-vad-han nu-heter? Aldrig hört talas om, faktiskt. Jag hoppas ju bara att det egna partiet kollat upp honom lite bättre, innan media hinner göra det. Man får se. Tror jag tar en paus med politiken nu. Tills det stabiliserat sig, ungefär.

Och någon hade bärgat min bil. Det var bara att köra hem den ikväll. Skönt att allt åtminstone är som det ska härhemma, igen.

Uppdatering: Sedan heter han ju inte ens Thomas... Stefan ska det vara, ~~Leven~~ Löfven. Ja, där ser man, jag har verkligen tagit paus! Men när jag äntligen fick tid att se honom på bild, så såg han i alla fall bekant ut. Vad betyder det?Utseendet fastnar, men inte namnet??? Först när jag läser Ki's kommentar klarnar det..... Ahaa!!!

Iskallt 2

2012-01-25T22:05:00.001+01:00

-24 i morse. Vi är ju inte vana längre, så det kändes lite kyligt.

Börjar så smått acklimatisera mig på nygamla jobbet, men har inte riktigt kommit igång med något på allvar ännu. Det kommer, får jag hoppas.

Var en sväng till sta'n med grabbarna och sedan till frissan för klippning av de båda. Vi missade SM- Skiathlon för både Herrar och Damer, tyvärr. Är lite sugen på att åka in och ta del av SM veckan lite mer på riktigt på lördag, men härhemma skriker två hus efter att bli städade och lite, lite ompysslade. Samtidigt som det är Skoterns Julafton i Åkersjön. Den lediga tiden räcker definitivt inte till allt jag skulle vilja. Så är det bara.

Och nu är det till att prioritera skjortstrykning till mannen som har 4 dagars busskörning på schemat. Som tur är har han övergått till lite varmare temperatur igen. Annars kanske jag hade strejkat. Vem vet?

Iskallt

2012-01-23T21:54:00.002+01:00

Kommer hem, har en diskussion om vem som ska hjälpa vem. Jag blir utröstad. Fine. Ett telefonsamtal från en länge saknad vän och på 10 minuter har scenariot helt förändrats. Inte kunde jag förstå att det var så bråttom. Hela historien slutar med en fastkörd bil och en frostig traktorägare. Jag fick låna hans bil så länge, för att ta mig till och från jobbet, men jag saknar min egen.

Men mest saknar jag en varm traktorägare, som går att resonera och fundera med, igen.
Undrar när han tinar upp?

Slut

2012-01-22T20:42:00.000+01:00

Slut är helgen och slut är jag. Men på ett nöjt och skönt vis. Våra tävlingar genomfördes utan missöden, trots brist på plogare igår, trots ymnigt snöfall i natt, trots att banchefen en tidvis uppfattades av oss andra som lite lätt grinig (ansvar kan skapa nervositet som uppfattas som grinighet är min teori), trots att vi jämfört med många andra är amatörer och nybörjare. Men vi blir bättre hela tiden, på alla punkter - inte minst funtionärsfikat har lyfts till en helt ny nivå den här helgen.

Vi fick ju faktiskt beröm. För backen, som uppfattades som svår. För haspatrullen som kämpade på med skidor, skrapor, spadar och snöslädar. För plikttrogna portvakter. Ja, mest bara beröm, faktiskt. Fast någon liten surkart fanns det väl också. Liftkillarna fick däremot en hel del oförtjänt skäll p g a liftkortspriser som de inte rår över, tyvärr.

Och vilken kamratskap och samhörighet det blir när man jobbar tillsammans en hel helg. Vissa hade hela familjen med sig. Medan jag var helt själv från vår familj. Å andra sidan har jag sedan torsdagskvällen tillbringat 26 timmar i backen och dessutom ägnat ytterligare 5 timmar av min vakna tid till arrangemanget, så jag tror det jämnar ut sig i längden.

Efter en god latmansmiddag med Thai-hämtmat, hjälper jag nu storpojken med bakning av klassfika. Sedan väntar de vanliga söndagsbestyren, men något säger mig att jag siktar på sängen rätt snart. Igår somnade jag klockan 21.00 och inte lär jag hålla mig vaken mycket längre ikväll.

Till sist, lägg namnen Simon Ruud och Ylva Stålnacke på minnet. Norrmannen vann och svenskan blev tvåa båda dagarna. Kom ihåg var ni hörde dem först!

Veckan utan tid

2012-01-18T22:45:00.000+01:00

Åtminstone till annat än jobb, möten, tävlingsförberedelser, träning och det vardagliga med mat, tvätt och sådant ni vet. (Dock ej städning - granbarren ligger som ett monument över julen som var, där granen stått. Den klipptes helt oortodoxt ner med sekatör och bars ut i sopsäckar efter en snilleblixt av sambon.)

Går an som en gnu till långt efter midnatt, vaknar tröttare än när jag går och lägger mig. Fick t o m ta en power-nap på en parkeringsficka på väg till jobbet igår för att hålla mig vaken hela vägen. Men det är ju bara den här veckan. Och faktiskt ändå rätt kul, så det är helt OK!

And we just did it

2012-01-15T21:02:00.002+01:00

Gick med en faslig fart att sätta ca hälften av näten i backen idag, tack vara att fler jobbare än brukligt dök upp. Riktigt, riktigt roligt! Yngste sonen tog med sig två kompisar och åkte skidor medan vi jobbade, jag fick två åk själv också innan vi skyndade oss hem. Storpojken hade inte tid att åka skidor idag, för här var tjejbesök i byn. Men han hade kollat på skidskyttet och kunde avlägga en fullständig rapport därifrån i stället. Vilken överraskning!

Sedan slängde vi oss på skotrarna för att skotta taken på buan - igen. Vi hann hälften innan det blev för mörkt. Hem, middag (vilken lycka att ha en kassler i kylen som gick blixtsnabbt att tillreda), bastu och nu sovdags för juniorerna och pappersjobb till mamma. Bingo!

Spelhåla

2012-01-15T00:26:00.002+01:00

Visst är det härligt när ungdomarna som redan passerat både 15, 16 och t o m 17 år kan göra gemensam sak med de yngre i byn och leka i snön och köra snowracer en hel dag. Sedan kommer de in och spelar spel (riktiga sällskapsspel, inte datorspel!) med en frenesi som är svår att beskriva, ända till sena kvällen. Det tycker jag är fint på något vis.

Och själv har jag också haft en fin dag. Skidtur, skotertur, fått en massa tvättat och fem färska rödingar av grannen. Idag är det en sådan där dag när det liksom bara lyser Byllerbygemyt över hela byn. Megamys!

Och nu slökikar vi lite på Countrygalan från Nashville (jo, jag får nog erkänna - jag är inte så lite svag för Country, låtsasbondmora som jag är). Sambon laddar för att hämta hem bussen mitt i natten och jag för att sätta nät i backen i morgon. Brukar kännas som ett megapass på gym innan det är klart. Just do it!

Drömmen fick näring

2012-01-12T21:34:00.002+01:00

Bild lånad av turistbyrån British Columbia, Canada

Det är sådana här kvällar som skiljer agnarna från vetet eller entusiasterna (de helgalna?) från de som "bara" tycker att det är kul när det gäller skidåkning. I full snöstorm (det var nog faktiskt farligare att åka bil t i l l backen än att sedan åka skidor) körde vi vinterns första gruppträning med närmare ett 50-tal barn och ungdomar. Det var idel glada miner hos barnen, föräldrar utan skidor på fötterna såg dock lite igensnöade och småfrusna ut. Jag höll som vanligt till i barnbacken med nybörjarna - alltid lika kul! Men när yngste sonen hojtade till mig från liften "Det är puder mamma, rent puder!" då fanns ju bara ett att göra när jag vinkat av min grupp för dagen. Upp med stora liften till några decimeter nysnö.

Fatta hur kul det var!! Mina lår skrek som om de skulle sprängas (otränad - jag , nehej?) men mungiporna hade bara ett läge. Knappt hade vi kommit ner förrän jag bara ville ta liften upp igen.

Nu blir det till att spara i alla fall. Jag har ju en tid nu närt en dröm om djupsnöåkning i Canada som 50-årspresent till mig själv. Jag har ju ännu några år på mig. Såväl att spara som att träna lårmusklerna.

På begäran

2012-01-11T23:20:00.004+01:00

Jubilaren på bild i bloggen. Sådär. Nöjd nu, Storpojken?

Grattis sonen!

2012-01-10T22:07:00.001+01:00

Idag fick vi en 15-åring i huset. Moppeålder inne - javisst! Men med tanke på hur krångligt det kommer att bli med det numera obligatoriska teoriprovet, har vi kommit överens om att satsa allt på ett kort. Nästa år, när han blir 16, då kör vi: traktorkort och skoterkort och moppekort och alltihopa på en och samma gång. Jag hinner ändå inte läsa all den där teorin och dessutom hjälpa honom att lära sig den i år. Vi tar det se'n.

Men roligast var nog ändå sambon i går kväll när jag höll på att slå in presenterna:

- Ja, han fyller ju tolv nu, va? (En blick från mig fick honom på andra tankar) - Nej, jag menar, det är ju tretton han blir (ett höjt ögonbryn fån min sida)........ fjorton???? - Du menar inte att han fyller 15, moppe alltså?!!!!!!

Jag undrade försynt var han hållit hus under de här åren, som lyckas ha så totalt noll koll emellanåt.

Efter tårta på säng och paketöppning i morse, blev det en sådan där konstig dag igen. Efter flera timmars ideellt klubbfix, stack jag till arbetet, hann jobba ca 1,5 timma när de ringde från skolan och sa att födelsedagspojken hade tandvärk. Fixade en akuttid, åkte till skolan och hämtade honom, tillbaka till tandläkarn, som inte hittade något och F glatt konstaterar - Men det gör ju inte ont nu längre, heller! Sedan åkte vi för att byta storlekar på i princip alla födelsedagspresenter, fixade middag, åt och åkte på träning. Och så var liksom den dagen förbi.

Sambon sover i Umeå i natt, så nu passar jag på att läsa en bra bok uppkurad i soffhörnet med tända ljus och en kopp te. Det gäller att njuta när tillfälle ges.

Dagen efter natten före

2012-01-07T18:57:00.000+01:00

Bild "lånad" från Galleriet på Ständut Blakks hemsida

Någon gång ibland måste ju även jag vara lite huslig. Har passat på idag, då jag ändå var lite seg efter "Trettondagsbalen" i Häggenås i natt.

Det var nästan lika kul som för tre år sedan. Enda bekymret är ju mina nattliga termostatproblem - de upphör inte för att man är vaken och på dans, märkte jag. Endast iförd det tunnaste linnet jag hade i skåpet (och, ja, jeans också då förstås) så hjälpte det föga i den överhettade idrottshallen. Där stod jag blickstilla och kände små rännilar leta sig ner utefter rygg och mage. Kul? Knappast. Fräscht? Absolut inte! Så det var nog mer mitt eget tillstånd än tillställningen som sådan som drog ner betyget något. Därför toppar mötena med folk jag inte sett på länge och pausunderhållningen med "Ständut Blakk" gårdagens upplevelse. Helt OK att vara svettig när man hoppar lite för sig själv, men likafullt konstant, till deras ACDCmedley, tycker jag. Bävar lite för den dag jag inser att jag nog egentligen är för gammal för sådant.

Och nu kompenseras utebliven skid-, slalom- och skoteråkning med en sparktur med hunden. Helt OK det med, faktiskt.

Ja, se det snöar....

2012-01-06T11:45:00.000+01:00

Och kan man tänka sig. Nu snöar det igen!! Det blev en heldag i den manuella snösvängen igår. Det var bilar, trailerflak, ladugårdsdörrar, matkällare och annat diverse dit traktorn inte når, som var av trängande behov att letas fram under snömassorna. Och adventsgranen fick vi plocka lamporna av, då den snart är helt överskottad ändå. Som avslutning på dagen gjorde en lång, varm och skön bastu gott. Annars misstänker jag att jag vaknat med aningens, aningens träningsvärk idag.

Vi hann även med en hel del kul TV-sport, både aktuell och tillbakablickar från året som gått, och småkronornas VM-vinst var ju inte fel att vakna till idag. Då blir man ju lite sugen på egen aktivitet, så just nu inleds operation övertalning för att få med någon av grabbsen till backen en sväng idag.

Jobbutsikter

2012-01-04T18:49:00.000+01:00

Det märks att jag är tillbaka på "gamla" jobbet. Timmarna flyger förbi i raketfart. Inget vettigt har jag fått gjort ännu. Städat bort gamla dåliga samveten, för att få börja om, rent och fräscht. Tagit farväl av kollegan som flyttar till USA. Märkligt, beundransvärt och tufft. Vi önskar henne all lycka.

Annars vet jag inte riktigt vart jag ska börja, innan jag hunnit med överlämning från vikarien, nytt styrelsemöte och lyckats rensa tankarna från julledighet för att fokusera på arbete igen. Men, snart nog lär jag åter vänja mig vid de nygamla vyerna från arbetsplatsen.

..och Gott Nytt!

2012-01-01T10:48:00.001+01:00

Det blev en helt fenomenal Nyårsafton!

Skoter och bandvagnstur till buan med familjerna i byn. Där fikades det varm choklad, kaffe, Wienerbröd, Saffransbullar, Banankaka och nybakade Biskvier. Sedan skålades det i bubbel som bandvagnschauffören själv serverade.

Att sedan 3/4 av gänget hade möjlighet att följa med oss hem, där vi värmde bastun och tillsammans lagade en fenomenalt god trerättersmeny och umgicks i glada vänners lag ända till tolvslaget, gjorde ju inte direkt saken sämre....

Gott Slut!!

2011-12-31T11:40:00.001+01:00

Killarna har fått oväntat besök i sitt "KojCity" och förberdelserna inför kvällens middag är så gott som klara. Vi väntar på att sambon och äldste sonen ska vakna, så att vi får åka på utflykt till Buan tillsammans med lite andra bybor. Solen skiner idag med och det är några grader kallare - kanske lägger isen på sjön också snart?

Ge mig på att summera året, det tror jag att jag hoppar över. Det har varit både upp och ner, men mest ett år där fler vikter lagts på livets våg än vi alltid orkat bära. Men, jag tycker vi funnit motvikter att kompensera med och förhoppningarna att det ska väga mer jämnt nästa år, de finns definitivt där. Eller så är det bara till att inse, att detta är livets nya fas, att det kommer att väga över på "fel" sida ett tag till. Och skulle det vara så, får vi väl lära oss hantera det med.

Gott slut på er!

Årets slut börjar bra

2011-12-30T20:37:00.002+01:00

Om det gamla året fortsätter att sluta på det här fenomenala viset, så får det nya svårt att övertrumfa.

Snö och sol. Skidor med hunden på R:s fenomenalt fina spår uppåt myrarna- Lunch med goaste familjen H. Barnen i pulkabacken och en rejäl promenad med mycket prat i vackra vinterkvällen med C.

Nu ska här förberedas inför morgonens nyårsfirande.

Snön är här, nu väntar vi bara på kylan

2011-12-28T23:59:00.003+01:00

Det snöar och snöar och rätt som det snöar så snöar det lite till....

Vi fick med oss 7 barn och en extra vuxen till Buan idag. Takskottning stod på schemat. Tyvärr kom vi, vår vana trogen, iväg alldeles för sent för att jag skulle kunna ta några fina bilder, men mysigt och kul var det i alla fall. Hann med lite fika också och hunden klättrade längst upp på nocken till ostkällaren och satt där och spanade. Tokroligt såg det ut.

Och så har jag bakat - hann ju inte före jul... Men biskvierna är bara halvvägs klara. Och i morgon måste jag jobba (läs städa skrivbord) och proviantera en sväng. För på fredag kommer familjen H på efterlängtat besök.

Julen stormar ut

2011-12-27T23:36:00.000+01:00

Stormen tog nya tag idag. Nu en regelrätt snöstorm som gjorde vägarna svårframkomliga och fönstren igenmurade. Att skjutsa svärmor de 6 milen fram och tillbaka för ett besök hos frisören blev riktigt äventyrligt, men allt gick bra.

Samtidigt börjar även vi som är sena i starten inse att julen faktiskt är över. Yngste sonen använde sitt pepparkakshjärta som substitut till förrätt ikväll. Till sist avslutar vi dagen med en riktig överdos i romantik - "27 Dresses".

En annan dag

2011-12-26T11:36:00.001+01:00

Stormen har bedarrat. Skadorna, för vår del, är överkomliga. Kokar kaffe på vedspisen (attans vad det rök in först, var alldeles för länge sedan sist, alltså) och packar matsäck till dagens skotta-tak-utflykt till buan.

Livet är bra, även utan skidåkning. Någon dag till i alla fall.

Uppdaterar någon timma senare:
Mannen i huset vaknar, telefonen ringer och nu fixar vi för hans busskörning till Gävle i stället (komplettering för inställda tåg). Barnen hastar glada iväg till pulkabacken i sällskap av byns alla andra barn. Själv stryker jag skjorta och får nog skura bussgolv. Snart. Se'n blir det nog i alla fall en skidtur i isiga spår. Lämpligt för lättsam skate, kanske?
Detta är essensen av att vara sambo med Hr Entreprenör själv.
Jag har anpassat mig, men lär mig nog aldrig.

Uppdaterar igen, lååångt senare:
Hur många gånger kan man ändra planerna för en dag? Jag vet inte, men spark- & skotertur samt oväntat besök till middagen uppväger det mesta . Och nu- bastu!

Same old Story

2011-12-25T19:16:00.002+01:00

Nämen!

Så här var det tänkt:

-Skotertur till buan för att skotta tak, alternativt en tur på längdlaggen.
-Slalombacken imorgon.
-Hittade (!) revbensspjäll till middag.

Så här blev det:

- För lite bränsle, så efter en oplanerad inköpstur blev det plötsligt för mörkt.
- Mer städning och tvätt hos svärisarna.
- Lägga upp svärmors nya julklappsbyxor.
- Rester från gårdagen till middag.
- Nytt försök med buturen i morgon vilket får oss att skjuta på slalomåkningen ytterligare..

Nu inväntar vi Dagmar, stormen som enligt svärfar ska vara "den värsta sedan -39. Han har laddat med fjorton ficklampor "för att strömmen kommer att gå i natt" - Vad han nu ska upp och göra mitt i natten? Lite söt är han ju allt.

Undrar om man hinner med en lika skön promenad som igår kväll innan hon drar igång? Och sedan har sambon lovat mig ett glas rött till ostbricka. Ibland blir alternativen lika bra som de ursprungliga planerna.

God Jul!

2011-12-24T11:15:00.000+01:00

Här blir det inga revbensspjäll i år. Vände "upp-och-ner" på två frysar utan att hitta dem. Det får gå ändå. Hade glömt att köpa prinskorv också (viktigt i barnatycke), så det blir en sväng förbi affären idag med. Men det är ändå på vägen till kyrkogården där jag tänkte tända ljus på gravarna, så det ordnar sig utan nå't extra, egentligen..

Men granen är vi supernöjda med, inte minst "Lill-Ernst" som stått för designen. Inte så modernt minimalistisk, kanske, men fin. Och farmor & Farfars gamla kyrka är på plats. Gott så.

Nu blir det till att hasta iväg, om golven ska hinna bli torkade innan det är dags för julmiddag. Ikväll, sedan, ska jag surfa runt hos alla favoritbloggare och önska God fortsättning och börja skissa på nyårsbrevet jag ska skicka till alla som inte fick något julkort i år.

Uppdatering X antal timmar senare: Nu är det lugnt och skönt och precis så som jag tycker att jul ska vara. Bäst idag: Bilturen genom ett vintervackert Offerdal med vilda djur, den chililimegravade regnbågen och kvällspromenaden efter middag och julklappsutdelning. Sämst: Att jag gjorde sönder F:s nya hjälm när jag skulle justera den - och den är köpt i Vemdalen!!!

Nu kör vi

2011-12-23T01:15:00.000+01:00

Konsten att julstöka maximalt i ca 36 timmar.

- Den kan vi!

Julklappar inhandlade
Pepparkakshus bakat
Köttbullarna trillade och stekta
Skinkan ugnsbakad - griljeras nu

Och da'n före doppareda'n är jag ledig, så då ska här städas.
Hann inte klart allt på jobbet, så det blir några timmar till veckan också.
Men hellre det i lugn och ro än totalstress nu.

Mjukstut till jul

2011-12-18T23:28:00.001+01:00

Vi har ju skalat bort en mängd "måsten" till den här julen också. Bland annat har vi varken fått upp julgardiner eller tomtar, kransar eller pepparkakshus. Och frågan är om vi överhuvudtaget kommer att göra det.

Men tunnbrödet till jul, det vill jag inte vara utan. Ifjol hade jag sonen till hjälp, men idag fick han en kompis på besök, precis om vi skulle åka till bagarstugan. Tufft val, men jag lovade att jag skulle fixa bakningen själv. (Även om det redan krånglat med veden och jag var rätt försenad).

Tänk så glad jag blev när sambon dök upp lite senare och ställde sig och gräddade! Han måste ha det i generna, för han hade aldrig provat tidigare - och det gick hur bra som helst. Men så har han ju en mor som var proffs också, när hon fortfarande orkade.

Visserligen tar det hela dagen, men 50 kakor mjukbröd ligger nu i frysen (de flesta), några i våra magar och några blev välkomna presenter. Då känner man sig rik! Att jag dessutom hann med en kvällspromenad med hund och jultidningsutdelande söner i vår julpyntade by gjorde inte dagen sämre.

Tomtetur anno 2011

2011-12-17T23:16:00.000+01:00

Det här kan mycket väl vara den juligaste, roligaste, mysigaste traditionen vi har nuförtiden. Att samla ihop barn och föräldrar till en åktur med bandvagn, skoter och den coolaste skoterkälke vi någonsin skådat, för att sedan samlas i skogen, där tomten väntar, med eld och marschaller. Barnen får lämna sina önskelistor, tomten bjuder på godis, vi dricker glögg, äter nybakade lussebullar, pratar, trivs och umgås. Det är väl ändå allt i julens rätta anda?

Fredagkväll veckan före jul

2011-12-16T22:10:00.002+01:00

Tittar på Svensk Hjältar och gråter ikapp med publiken.
Vilka fantastiska människor det finns!

Laddar sedan för lite kakbak och tomtetur i morgon.
Det är ju myset man vill åt!

Inget julstök idag heller

2011-12-15T09:17:00.000+01:00

...och det är just nu i denna stund som jag borde flänga omkring i huset och putsa, feja, plocka, passa en deg, stryka gardiner och putsa fönster. Allt på en gång, för jag är ju ledig och har inte gjort ett skvatt juligt ännu. Men. Inte jag. Nej, skulle inte tro det. Finner bara inte lusten till det. I år heller. Så i stället renskriver jag protokoll, lovar städa bussen, ändrar klubbens tävlinginbjudan, läser lite kurslitteratur, kokar kaffe igen och känner mig mer och mer inne på den linje som en annan mamma i klubben aviserade i omklädningsrummet förra torsdagen:

- Alltså, jag vet inte, det här med julen... Jag börjar känna mig lite less på det. Vi har ju hållit på med det i drygt 2 000 år nu, är det inte dags för något nytt??

Lusse lelle, 11 nätter före jul...

2011-12-13T22:22:00.002+01:00

Lucia, är det visst. Har inte märkt så mycket av det - blir ju liksom inga lussetåg sedan grabbarna slutat fritids och vi inte ryms att få titta på skolan. Kyrkan då? Jo, det hade varit fint, om de nu inte bestämt sig för att köra på torsdag, vår träningsdag, i stället. Och visst, om jag hade hakat på jobbets julbord, hade jag fått uppleva Luciatåg där, men jag hade bara ingen lust att stanna i stan ikväll. Men jag hade som tur var, hunnit frysa ner några katter från lussebullsbaket till 1:a advent, så vi mumsade i oss en sådan i alla fall.

Nedräkningen på jobbet börjar verkligen kännas nu. Under året har jag bl a varit med och ordnat träffar för studenterna med gästföreläsare från branschen, och igår var det den sista jag blir inblandad i . Det är ett gäng tjejer i avgångsklassen som jag haft lite mer att göra med än övriga - ett härligt, skärpt gäng med framåtanda och hur gulliga som helst. Döm om min förvåning när de överräckte den vackraste orkidé man kan tänka sig, som ett tack för den tid som varit. Jag blev stum, skakig i benen och naturligtvis kom en liten tår, min vana trogen. Det har sagts förut. - Jag kommer att sakna en hel del från det här jobbet också.

Julstämning på ingång

2011-12-11T20:20:00.001+01:00

Vet ni - att så mycket bättre kan en helg ta mig sjutton inte bli!! Skidåkning, klubbkompisar, snö, sol, snö igen, julbord - även om allt inte var det godaste jag ätit, åt jag ju naturligtvis mer än nödvändigt, många goda skratt, lite seriös planering, lite tränarkurs, nya nybörjare och jag är galet nöjd med att vara igång igen. Trots att jag gärna kunde tänkt mig fler åk hade vi sinnesnärvaro nog att ge oss i tid och styra kosan hemåt genom julkortsfonden, tror ändå att jag kommer känna av det i benen i morgon.

Väl hemma möttes vi av ett sagolikt månsken. Efter middagen väntade lite utejobb och de sedvanliga söndagssysslorna. Som en perfekt avlutning på en perfekt helg tände vi upp i bastun - så skönt efter två skiddagar! Och nu sitter jag och sambon i var sin soffa med en liten mugg glögg. Jo, det blir nog jul i år med! Det är nästan så att jag känner mig inspirerad att städa lite nästa helg. Kanske.

Så just nu gör det faktiskt ingenting alls att vi nyss fick ett mail där det står att det inte blir någon premiär i Ramundberget i morgon heller. Men det är absolut en kul tävling, även om vi inte vann.

Fotofritt, snart bloggfritt

2011-12-09T20:46:00.001+01:00

Nämen. Här är det fortfarande fotolöst. Är ju för sjutton becksvart när vi åker hemifrån och lika mörkt när vi kommer hem. Inget fotoljus direkt. Annars då? Jo tack, bilen gick igenom besiktningen, har handlat inför helgen och nu ska vi packa och leta fram takboxen, när snöovädret verkar ha bedarrat. Hoppar dansen i grannbyn (t o m jag kan inse mina begränsningar tydligen) och laddar för en fin skidhelg, hoppas vi!

(Första åket i Ramundberget är fortfarande oåkt, men just nu flyttar jag mina gissningar till den 14:e. Törs ju inte tro på den 12:e. Detta är nervkittlande, ska ni veta!)

Snö- och skidpirr

2011-12-07T21:52:00.001+01:00

Vet ni - i natt kom den! Snön alltså! Det var nästan så där som det är på reklamen, när han sopar av fel bil. Och grannen har kört upp längdspåren, måste nog ut och reka i morgon. Men på höjderna verkar inversionen, så Bydalen har inte tillräckligt med snö för oss att köra läger på till helgen. Min rådige tränarkamrat gjorde ett "lappkast", och se han lyckades både hitta husrum och nya sponsorer, så nu blir det Vemdalen till helgen i stället. Spännade!

Och än mer spännade.... Tidigt i höstas när jag redan börjat längta snö, var jag med i en tävling som Ramis hade på Facebook. Jag som aldrig brukar tävla, köpa lotter eller så. Men det här kunde jag inte låta bli. Man skulle gissa när första åket blir möjligt i Ramundberget. Jag mindes bara att jag gissat på ett datum i november (miss!) och ett i december. Och idag kom ett mail:

Det är nära nu, du har gissat på den 12/12 och vi behöver bara lite mer snö för att kunna öppna!

"Tyvärr" ser det ut som att det kommer massor redan på fredag, så min gissning nu när tävlingen är stängd,är att den som gissat lördag, eller möjligen söndag kommer att vinna. Men det kittlar i hela kroppen, bara av tanken att vi kan vara så nära - att åka helikopter, äta god mat och få vara först ut i premiärpreppad backe för säsongens allra, allra första åk på natursnö.

Stired, not shaken

2011-12-06T22:16:00.001+01:00

Statusuppdatering från den mer bondiga delen av mitt liv:

Kvigorna är kvar i ladugården. Levande. Ännu. Vi har en plan. Tror vi. Får se hur länge den håller....
Hönorna har börjat lägga ägg igen och är just nu finare än någonsin i fjäderdräkten.
Hunden har inte fått en promenad med mig på - få se nu - 3 veckor, tror jag.

Slutligen, note to myself: Måste boka bagarstugan!

Världscupssöndag

2011-12-04T21:26:00.001+01:00

Vilken höjdardag! Behöver jag säga mer? Lussebullsbak i morse, sedan iväg till sta'n på Skidskytte. Eftersom Världscupen alltid brukar kollidera med vårt träningsläger i Bydalen har jag faktiskt inte sett en tävling "live" sedan VM 2008. Desto roligare idag då. Bra fart på läktaren - jag tror vi måste hamnat på tyska avdelningen vid tjejernas tävling, men det är en otroligt sportslig publik. Även om Fourcad kanske inte fick den hyllning han förtjänade när han sköt fullt i sista stående och bugade mot publiken. Då var vi nog lite för mycket koncentrerade på Bergmans bommar, tyvärr. Sedan gjorde ju Helena en kanonupphämtning - superskoj!! Även om det mest ekade "Lena, Lena, Lena" i våra öron från de tyska läktargrannarna, när Neuner tappade och åkte ikapp bronset igen.

Och L, förlåt att jag inte hörde av mig, det blev lite bråttom i morse.... Sedan var väl snöstormen i pausen och hamburgerköerna inte direkt optimala för pyttisar. Det hade krävt lite mer planering än vad vi hade för dagen......

Hemma hade byalaget fixat grötkväll, så jag slapp middagslagningen och disken. I stället hjälpte grabbarna mig att tvätta bilen. Känns ju som att det äntligen borde kunna löna sig. Det snöar just nu och är vitt på backen igen. Måtte vi bara få behålla det den här gången!

Lördag - hela dagen lång

2011-12-03T13:30:00.001+01:00

Jodå - inbilla sig är man ju bra på. Så inte hinner jag allt det jag tänkt. Men annat, som jag kanske inte alltid tänker på att jag också vill hinna. Att spela Ubongo med yngste sonen, med ena ögat och örat utlånat till Skavlan. Titta på Robin Hood med båda och inse att det är 20 år sedan jag såg den första gången på bio. Den är fortfarande bra, men jag blev inte lika tagen den här gången, trots äldste sonens förtydligande att "nu är det romantik mamma!" Undrar om vi inte måste hyra den med Russel Crowe också. Det har ju hänt lite på 20 år. På filmfronten. På mammans preferenser då det gäller skådespelare. På tekniken, bildspråket. Ja, ni vet.

Vaknade i hyfsad tid i morse, tänkte en liten stund på allt jag borde kliva upp och göra, men låg kvar i stället - och somnade om! Sedan kom grabbarna och turades om att ligga i pappas säng och vi pratade om hur det var när de var små och vi sov hela familjen i samma säng huller om buller och andra tyckte vi var helt knasiga. "Hur kunde vi sova?" Och jag tänkte att när de är femton lär de inte sova i vår säng och bara njöt av värmen, lyckan att ha dem nära. Jag saknar det lite nu.

Till vår brunch ringde pappan och allt är bra i Estland också. Så beställde vi biljetter till morgondagens jaktstart i Skidskyttet, på läktarplats t o m. Det tror vi blir kul! Sedan försvann båda till kompisar och jag har kokat kaffe, ska läsa tidningen och njuter av att vara själv.

Det går bara runt

2011-11-30T23:22:00.001+01:00

Nämen. Här var det fullt upp. Hinner ingenting. Utom att bli lite sjuk. Jag har t o m missat inlämningsdatum för kursen. Och snön har hunnit komma och försvinna igen. Varning för depression!!!

I morgon åker sambon med bussen och gäster till Tallin. Lite fööör sent kom han på att det skulle gå, och att han ville att vi skulle följa med. Men, se det gick inte, för killarnas pass hade gått ut i juli ifjol. Jag måste erkänna att det kändes ganska skönt. Jag inbillar mig ju att jag ska hinna ikapp när jag får några dagar själv.

Första Advent

2011-11-27T23:47:00.001+01:00

Och äntligen kom snön!! Litegranna här hemma, men desto mer neråt kommunens centralort. Närmare 2 dm oplogat. Så pass att vi blev sena till guddotterns lillebrors dop. Men vi hann vara med på själva ceremonin - och på den goda middagen. Tårtorna gick också ner, även om jag inte haft så bra med tid, så de blev inte så vackra den här gången. T o m dopbarnet självt godkände Hallonkvarktårtan med anor från Schweiz. Och sedan busade E loss med guddottern och hennes kusin. Han har världens tålamod med småttingarna, minsann!

Berit busar

2011-11-26T09:11:00.001+01:00

Men vilken storm! Huset rister och sängarna skakar. Har nog aldrig upplevt något liknande, inte ens när taket blåste av grannens garage. Men inte en snöflinga i sikte. För att bli lite melodramatisk - Detta börjar gå mig på nerverna!

"Lilleman" drar till sta'n med kompisar för att gå på badet idag. För första gången helt själva. De ska åka och byta buss. Här har googlats tidtabeller och bussnummer och alltihopa. Spännande. Mest för mamman, tror jag.

Repris

2011-11-24T09:03:00.001+01:00

Ingen adventskänsla i världen kan infinna sig när det regnar och blåser ljumma vindar ute. Bläh! Men det är ändå 1:a advent på söndag, har jag hört ryktas. Och dop. Tills dess ska jag ha bakat tårtor, städat och pyntat i två hus, hämtat adventsgran och....

Nej, vet ni vad? Jag tror jag genar lika mycket som ifjol, om inte mer. En sak i sänder, så blir det som det blir. I år igen.

Bondromantik - inte riktigt

2011-11-22T23:26:00.001+01:00

Tack för stöttning och support allihopa!! Jag tror, ärligt talat att det är värre för sambon och svärföräldrarna än för mig. Men ändå, jag har ju kommit att tycka rätt bra om de där dumma, fina, tidskrävande djuren. Även om respekten fortfarande sitter i, är jag åtminstone inte livrädd för dem längre. Men som Kreativa skrev - ibland kan det komma lösningar från oväntade håll. Vi får se, det kanske finns en strimma hopp ännu, trots allt....

Och för att svara på Bondhustruns undran - de står just nu uppstallade, alla 8 köttdjur. Ja, du förstår, snacka om småskaligt. När jag först kom hit var det mjölkkor och närmare 25. Men saker har förändrats på dessa 15 år. Sambon har lagt ner en del verksamheter och startat andra. Jordbruket är ett ben av många att stå på och förmodligen inte det mest lönsamma. Men ändå stommen, grunden. Och visst, det finns ALLTID något att göra. Om man bara vill.

Men, jag som har en annan bakgrund, jag har lite svårt att acceptera det emellanåt. Jag vill göra andra saker. Bara umgås med min familj - inte alltid jobba. Och jag behöver komma hemifrån. Träffa, se, prata med andra. Om annat. Särskilt som fördelningen av ansvar och sysslor härhemma till viss del lever kvar efter normer som var gängse för nå't århundrade sedan. Vi har dessutom glatt kastat oss ner i alla de där fallgroparna det hela tiden varnas för och toppat med halvdelad ekonomi. Men det går. Fungerar. Och så länge det gör det, så är det ju någonstans ändå bra. På nå't märkligt vis.

Förrädare

2011-11-20T18:00:00.001+01:00

Efter lite klubbadministration och ett ryck av städiver har vi varit ute och hjälpts åt att ta in korna. Så snabbt och enkelt har det väl aldrig gått. Minns inte riktigt om de var lika få ifjol, men minns däremot väldigt tydligt hur tjurig en var. Så tjurig att vi fick ta till lika tjuriga metoder vi, för att överhuvudtaget få hem henne.

Just därför känns det extra vemodigt att de mest troligt ska gå till slakt. Allihopa. Nu när svärfar inte är att räkna med längre. Jag har funderat lite. Jag skulle kunna tänka mig att fixa matningen på kvällarna och även morgnarna på helgerna. Men inte på vardagarna. Jag orkar inte. Hinner inte. Dessutom har vi för ålderdomliga och tungrodda system för att jag ska klara av allt helt själv. Och framförallt vill jag inte ge avkall på mitt ordinarie jobb. Det är för kul och korna i sig ger inte tillräckligt för att motsvara det inkomstbortfall en ytterligare arbetstidsminskning skulle innebära. "Bonden" själv då? Ja han har ju redan alltför mycket på sin lott. Att lägga till en uppgift till i hans redan överspäckade arbetsschema vore rena rama Harakirin. Som att be om att få gå in i väggen och aldrig ha en minut över för familjen. Så om förnuftet får råda över känslorna, tror jag att han har bestämt sig. Det blir nog ett samtal till slaktbilen endera dagen.

Jag undrar om de kände det på sig, kossera? I vilket fall undvek jag att se dem alltför djupt i ögonen mellan lockandet, pockandet och slirandet i den ofrusna leran och koskiten. Annars hade jag nog genast avslöjat vårt förräderi.

IBPS

2011-11-19T21:48:00.001+01:00

När jag köpte kajaken i juni, inte kunde jag väl drömma om att jag skulle paddla den 19 november. Men så blev det. Så mycket mer har jag ärligt talat inte gjort idag. Förutom Långfilspannacottan som fick rätt smak men fel konsistens. Antingen räknade jag fel på filen, eller så behöver receptet helt enkelt mer gelatin. På't igen!

Åsså var jag ju tvungen att baka några Drömmar till strösslet. Det brukar ju var L:s specialitet, så de blev inte heller som vi är vana. Men äta upp dem lär vi ändå. Se'n blev det bastu och "Så mycket bättre". Kan man annat än "gilla"?

(Rubriköversättning - I Brist På Snö)

Läslycka

2011-11-19T08:53:00.001+01:00

Jag har alltid läst. Mycket. Men aldrig poesi. Har tyckt att det är konstigt. Tungt. Överklass? Inte för mig, i vilket fall. Nu sitter jag här, läser Öijer och tycker att det är....... bra. Fortfarande konstigt, men vackert och fascinerande. I soffhörnet sitter yngste sonen uppkrupen, invirad i fleecefiltar. Han läser också. Kanske även han, för första gången.

-"Jag tror jag läser lite till", säger han och mina ögon fylls och rinner över sådär lite lagom.

Tack, Thomas Halling, som öppnar dörren till böckernas underbara värd! Lättlästa berättelser som underhåller alla åldrar - den kombinationen är annars svår att hitta.

Äntligen?

2011-11-18T19:41:00.001+01:00

Vart tog den här veckan vägen?? Visserligen har man ju hört att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir, men med den här takten kommer det bli rent löjligt om några år. Snacka om "fredag hela veckan..."

I natt blev det äntligen några minusgrader, så pass att vägen gick att köra på utan att förledas att man transporterade sig på en halkbana av lera. Och tro't eller ej, när jag gick från lunchmötet på sta'n singlade några vilsna, ensamma snöflingor från himlen. Kanske hjälpte min uppmaning till barn och föräldrar på skidträningen igår? - "Gå nu hem och dansa köld- och snödansen, allihopa!!"

Annars har dagen mest bestått av jobb, mat och fika. Så pass att jag känner mig nöjd med resterna av resterna på Tjälknölen. Till barnen och deras kompisar stektes ett lass pannkaka. Sambon har jag inte sett ännu idag. Han får väl hålla till godo med lite rester han med. Det kan väl duga på en fredagskväll, för i morgon vankas långfilspudding!

Jag hoppas även hinna med lite fotgrafering i helgen. Har inte blivit så mycket av det de senaste veckorna. Men det beror väl på hur jag får till de nya inlämningsuppgifterna - känner lite press på att det ska bli bra nu.

Idag

2011-11-16T22:37:00.001+01:00

Med mailen kom betyget på första delen av Litteraturkursen. Jag fick ett B!!Glädjen var stor, men gick snart över i rädsla för en smygande prestationsångest. Var det inte precis det som jag INTE skulle ha?

Till middag åt vi snabbaste och godaste restanvändningen på Tjälaknul någonsin. Bara sådär.

Därefter en uppmaning av Fjällmor, som jag anammade. Gissa hur trött man blir av lite gympa efter fyra veckors uppehåll?? Toktrött! Zzzzzzz.

Fredagsmys - nå'n?

2011-11-15T23:21:00.001+01:00

Det ska vara norskinfluerat, för att göra en jumpsuit/onepiece snygg! På den tiden jag klädde på mig en sådan hette det overall. Men nu har jag inte ens tänkt tanken. Tycker nog att jag passerat ålderstrecket, rätt rejält och dessutom - been there, done that, liksom.

Ända tills jag såg denna!!

Det var väl en herrans tur att jag fick syn på prislappen också, så att inte tanten "råkar slinta på tangenterna" och hittar på något så tokigt som att beställa en - och därmed skämma ut barnen alldeles med en "Piece of Norway".

Uppdatering: ~~Hoppas att ingen annan heller har tankar på att beställa en - det föreligger tydligen vissa tvivel om att företaget är helt seriöst...~~ Men snyggast, kan ingen ta ifrån dem ! Och tydligen lyssnar de på sina kunder och ger dem upprättelse - seriöst, alltså!! Skönt.

Kolla, kolla!

2011-11-15T20:29:00.000+01:00

Tjohoo! Jag hittade receptet! Vi fick visserligen blandade röda bär och krossade drömmar till - men det ä r rätt pudding! Nu ska jag köpa långfil och sedan ska här ätas smarrigaste efterrätten, alla kategorier.

Fast, om jag hade någon karaktär skulle jag i stället sätta upp mål, inventera verktygen jag behöver och motivera mig själv till att påbörja ett sundare liv med nyttigare mat och mer motion. Så kändes det en kort stund efter att jag lyssnat på en föreläsning med Anna Ottosson Blixth (som jag för övrigt hade äran att cykla tillsammans med, en dag i Toscana ifjol). Men plötsligt insåg jag att jag ju a l d r i g sätter några mål i mitt liv. Däri ligger nog skillanden. Mellan henne som redan som 6-åring bestämde att hon en dag skulle bli bäst i världen och som 30-åring tog en bronsmedalj i OS. Och mig, som inte ens tar mig ut på en promenad.

Och liksom aldrig riktigt vet vad jag vill. Med livet, arbetet, kärleken eller bara med mig själv.

En vecka senare

2011-11-14T19:21:00.001+01:00

En hel vacka utan blogginlägg. Men det har verkligen gått i 120. Umeå var bra. Schysst hotell, bra konferenscentrum och massor med mycket god mat. Guidningen i beckmörkret av Gammlias samevisten, Sävargården och Långfilspuddingen till efterrätt slår det mesta. Men det blev verkligen ingen tid över. Förutom den halvtimma jag smet över till Olssons tygaffär och köpte material till en lampskärm. Det var väl bara sisådär 30 år sedan sist jag gjorde en, och inte blir det billigare än att köpa färdigt, men vi hade som en idé om hur den skulle se ut och då är det bara till att göra.

Mellanlandade hemma med tvätt och busstädning - igen! Sedan åkte jag och barnen till syster med familj. Uppvaktning av guddotter, leverans av urväxta kläder till världens sötaste lille hockeyfantast och hans dito syster, bad i badtunna och bastu, promenad och mossplockning i skogen, släktpåhälsning och ljuständning i minneslunden, hann vi med. Och umgås med the Svenssons i lugn och ro förståss. Alltid lika efterlängtat.

Farsdagsfirandet uteblev. Om man inte räknar köpt frusen illsöt tårta och en blomma till svärfar. Sambon har jag inte sett på hela veckan. Han verkar stressad. Varför vet jag inte, för vi har inte pratat mer än par ord under samma tid. Det blir så ibland i den här familjen. Och jag har lärt mig att vänta tills alla är sig själva igen. Och har tid.

Kylan uteblir fortfarande. Vi längtar minusgrader, som på vägen hem igår. Vi åkte genom ett frostigt sagolandskap, som lovade vinter. Men här är ännu 5 grader plus, lerigt och geggigt. Eländes.

Jobbresa väntar

2011-11-07T23:09:00.002+01:00

Nu blir det tre dagar Umeå. Jobb dygnet runt i princip, så vi får se om det blir någon bloggtid. Och kameran har jag inte bestämt ännu, om jag ska ta med eller ej. Blir ju inte så mycket tid över och med senaste flygningens kamerakrasch i färskt minne.... Vi får se.

Blickar tillbaka

2011-11-06T21:57:00.001+01:00

Vi fortsätter röja, städar buss igen och försöker hålla efter. Hinner inte med födelsedagsbesök hos guddottern, hinner inte med något extra alls egentligen. Och ligger ändå hjälplöst efter - i hemmet, på jobbet, på kursen. Men, vad spelar det för roll, egentligen?

För exakt ett år sedan visste vi ännu ingenting om hur annorlunda allt skulle bli. Svägerskan var hem med matkassar till svärföräldrarna, men hade så ont i ryggen att hon bad mig sköta inköpen ett tag, vilket jag självklart lovade göra. Och har gjort sedan dess. Nu städar vi, bäddar rent, tvättar, kollar mat och mediciner. Till folk och hund. Allt det som svägerskan gjorde. Vi upprätthåller något slags vardag i det liv som är kvar.

Och tänder ljus på hennes grav.

Lovrusch

2011-11-05T10:23:00.002+01:00

Vi fick lägga om planerna - igen!!! Nå'n som är förvånad? Nej, trodde inte det. Busstädning på onsdagen. Frisörchaufför på torsdag förmiddag och sedan blev det IKEA på eftermiddagen OCH hämtning av busschaufför. Hemma 01.30. Trött? Lite.

Igår höll grabbarna till ute och skottade igen kulverten. Själv röjde jag inne. Och röjde och röjde och fick ihop två sopsäckar med skräp - trasiga leksaker, sådant som inte behövs och används längre, och två säckar med urväxta kläder som kusinen lovat förbarma sig över. Sedan övervakade jag 12-åringens ihopskruvande av bäddsoffa. Han gjorde allt själv, men vis av erfarenhet vet jag ju vad som brukar ske med hans humör om något går snett, så jag tyckte det var bäst att finnas på plats i alla fall. Så nu har vi till och med en bäddplats till kompisar, släkt och vänner som vi så gärna ser på övernattningsbesök!

Idag ska jag följa svärfar på Minnesgudstjänst till den mindre, mysiga kyrkan. Har väl både ogjort jobb, städning, motionering och kurslitteratur som skulle ha behövt åtgärdas också, men något säger mig att detta är rätt prioritering. Han känner att han bör åka dit, men vill inte ensam. Och jag trivs ju i kyrkan, så en stunds lugn och kontemplation, särskilt en helg som denna, kan aldrig vara fel.

Blåst på middagen

2011-11-03T10:01:00.000+01:00

Häromkvällen var jag så där planerad, förutseende och husmodersaktig. (Det händer inte ofta,minsann!) Svängde ihop en Makaronipudding så att resten av familjen bara behövde sätta in den i ugnen dagen därpå, och sedan skulle jag få komma hem från jobbet och sätta mig vid dukat bord till en färdig middag, var det tänkt.

Döm om min förvåning, då jag möttes av denna syn:

Nu hade de inte ätit allt själva och visst är det kul med middagsfrämmande. Men jag hade ju gärna varit med själv också, om vi säger så. Nu fick det bli en nostalgitripp till ensam-före-familjen-tidens middagsvanor - fil och knäckemacka. Det gick det med, men jag kan inte påstå att jag saknar det.

Svinnovember

2011-11-01T20:58:00.002+01:00

Jag är måttligt förtjust i november. I vanliga fall brukar det vara kallt och mörkt. Nu är det bara mörkt. Så mörkt att när jag körde hem ikväll kom på mig själv att undra vart jag var, egentligen. Det syns liksom inga kännetecken på sidan av vägen, när man kör i kö med bara halvljuset på.

Och värmen. Den tar ju aldrig slut!! En arbetskamrat kom på sig själv att få vårkänslor när han gick ut på lunchen idag. I november. Ingen snö i hela vårt avlånga land, skidläger som ställs in och tävlingspremiärer som är hotade. Växthuseffekt? Möjligen.

Och de som bor vid asfaltvägar - fattar de hur lerig en grusväg kan bli en varm november? Jag tvivlar. På jobbets parkering är jag ensam om den speciella utsmyckningen på bilen, men redan i Krokom på ICA-parkeringen har jag sällskap av flera. Eftersom jag definitivt inte kunnat beskriva det bättre själv, så länkar jag i stället till Stefans version om hur det är att bo vid en landsväg, denna svinvarma november.

Det, enligt mig, förträffliga uttrycket "Svinnovember" har jag lånat av Peter Swedenmark, krönikör i lokaltidningen LT i många år.

Kan jag få en extra timma i natt med, tack?

2011-10-30T23:28:00.000+01:00

Just nu borde jag läsa ut en bok och skriva en analys på den. Men... Natten är ännu ung och det gör inte såå mycket om jag är lite tröttare än vanligt i morgon. Barnen har lov till veckan, och det är ju bra mycket enklare att bara ha sig själv att tänka på till frukosten.

Måste bara skryta över alla duktiga föräldrar och barn i Alpina klubben som kom till backen och hjälpte till med röjning, käppsortering, städning och lite annat ditten och datten. Det är ju så kul och går ju så lätt när alla hjälps åt. Själv blev jag lätt oförstående "Gratulerad till tvillingarna" och stod tydligen för underhållningen utan att riktigt veta om det innan vi hunnit fram. Allt med anledning av det lätt stressade sms jag skickade till vår (numera f.d) ordföranden, när jag redan borde varit på plats och det nybakta vi skulle ha med till fikat, vägrade bli klart så snabbt som jag inbillat mig :

"Blir lite sen. Bullarna är ännu i ugnen."

Det blev en tur till skogen

2011-10-29T23:59:00.000+02:00

Det behövs oftast inte så mycket för att en trist oktoberlördag ska bli något extra. Sambon trampar en myr som ska bli vinterväg, är det tänkt. Grabbarna hade kompisar på besök, som inte ville följa med till skogen, så det blev en ren familjeangelägenhet, med lunch, kaffe och kaka på jobbesök hos pappan. På hemvägen passade vi på att "tjyvbesöka" en omtalad jaktlodge, kastade sten på nattgammal is (vilket märkligt ljud det åstadkommer!) och gjorde en snabb avstickare till Kallforsen. Vid det laget hade batterierna i kameran lagt av, så vi beslöt att det nog får bli en utflykt till dit, inom en snar framtid.

Kvällen har bestått av film och snabblagad middag. Våfflor med Creme fraiche, röd lök och rom är inte så dumt. Faktiskt.

I morgon väntar jobbdag och årsmöte med Alpina klubben. Sa jag att jag tycker det är för få helger per vecka nu ett tag igen?

En annan sida av myntet

2011-10-29T11:54:00.001+02:00

För några veckor sedan hamnade Glada Hudik teatern och Pär Johansson under Uppdrag Gransknings lupp. Jag valde att inte se hela programmet och att inget skriva om det. Men jag läste, tog del och var engagerad på flera andra sätt och tyckte nog att fokus, som så ofta annars i liknande fall, var extremt skruvat och enkelspårigt. Lite känns det som att Pär inte ska få tjäna pengar, bara för att hans medarbetare har olika typer av funktionsnedsättningar. Så.

För den som förfasades över avslöjandet är definitivt föräldrarnas syn på saken läsvärd . Notera särskilt vad normal ersättning för dagverksamhet är!!
Vem ska vi hänga då, tro?

Om funktionsskillnader

2011-10-27T08:18:00.000+02:00

När både Vedspisen och Bodil Malmsten länkar, då måste jag bara läsa. Tack ska ni ha. Båda två!

Martina Lowden hade jag aldrig hört talas om, förstår nu att jag får ändra på det om jag ska lyfta mina Litteraturvetenskapsstudier till en seriösare nivå. (Inte min starka sida, om vi säger så, men som en av mina kloka kursare sa - "Jag ser det som en möjlighet att få uppleva och erfara något jag aldrig annars skulle".) Men det spelar mindre roll, för det är allt klokt och sant i hennes artikel som ropar till mig:

"Att två hjärnor fungerar på olika sätt betyder inte att det måste vara fel på den ena."

"Sätt mig i en annan livssituation, ställ andra krav på mig och jag kommer att bli så funktionshindrad att du bara känner igen mig på kroppen. "

En människa med diagnos är en människa, är en människa, är en människa.
Inte en diagnos. När ska vi lära oss det?

Med anledning av föregående inlägg

2011-10-26T22:29:00.002+02:00

Härmed anammar jag för evigt Susannes kusins uttryck "Mommokoman"!! Låter ju betydligt trevligare och mysigare än när grabbsen (ivrigt påhejade av pappan), som kanske kan ha sett Drömkåken någon gång för mycket, frågar:

- Är du en klimakterikossa nu , mamma??

Fel på termostaten

2011-10-25T21:57:00.001+02:00

Alltså, det kom så plötsligt. Felet på termostaten. Jag som alltid varit en fryslort. Förutom de två gånger jag varit gravid och känt det som att jag hade ett kärnkraftverk i magen. Men, å andra sidan, så fort jag rör mig svettas jag. När jag rör mig alltså. Och sova, det enda problem jag någonsin haft med det är möjligen att jag sover för mycket.

Och nu. Blir tokvarm helt utan förvarning, för att i nästa stund vara helt iskall igen. Svettas så det formligen sprutar. Sover som en kratta. Och alltihop kom bara på en vecka ungefär. Som ett brev på posten, årets överraskning, liksom.

Googlar symptomen, förstår nog varthän det lutar även om jag vägrar inse, surfar in på en sida och börjar checka av. Det är väl egentligen bara nedstämdheten och oron som jag inte känt av. Än? Läser vidare och konstaterar att visserligen var det ett tag sedan jag satte upp andra sovrumsaktiviteter än just sova, på listan för saker som jag skulle kunna leva förutan, men att det nu finns skäl till att de på den senaste tiden har gjort en stark klättring för att, helt sonika, nå en topposition på den listan.

Återstår alltså bara att kallt konstatera att det återigen är dags för dessa fördömda hormoner att ställa till tillvaron för en. För sista gången, kan man ju hoppas. Läser vidare att äta kött och motionera kan lindra problemen. OK. Tar upp en köttbit ur frysen till i morgon. Igen. Och ikväll blir det promenad, så kan jag fundera över tanken på att vara lite förbrukad, om det är läge att sörja lite? Eller kanske det rent av passar bättre att fira i stället? Vi får väl se, vart vägen bär.

Lägesrapport 2

2011-10-23T22:10:00.002+02:00

Heldag i Norge. Konstaterar att Stavangerdialekt tydligen är lättare att förstå för oss svenskar än för Nordtrönderna och att den norska maten är bättre än sitt rykte. Och föreläsningen gav oss en del nya och bra tips även om mycket var repetition.

Känns fantastiskt skönt att avsluta helgen med en långbastu och tidigt sänggående....

Lägesrapport

2011-10-23T03:01:00.002+02:00

Klockan är 02.50 och jag sitter här med värk i vaderna, ett stort leende på läpparna och siktar på duschen. Jag har t o m buggat ikväll - eller åtminstone försökt dansa något som liknar bugg. En av sambons yngre dansanta kompisar släpade runt tanten ett flertal gånger - Tack för det!! Problemet är bara att det var nog 17 år sedan sist jag försökte mig på något buggliknande och varken steg, takt eller turer sitter som de ska. Inte konditionen heller i ärlighetens namn.....

Men, vi har haft alldeles fantastiskt kul och om 5 timmar måste jag sitta i bilen för morgondagens aktivitet. Just nu känns det som att jag klarar allt och det kommer bara att bli roligt det med - endorfinerna sprutar ikapp med svetten ikväll!

Fullplanerad helg

2011-10-22T12:10:00.000+02:00

Den legobyggande jubilaren har nu efter fjorton utbrott, ett gäng tårar och minimalt med sömn, färdigställt födelsedagspresenten. Roligast, tycker jag, var att när den största frustrationen över EN saknad legobit (det var väl några hundra, om vi säger så) lagt sig, så löste han det kreativt med två andra bitar. Och det funkar!

Vet inte vad det beror på, men själv har jag också sovit lite klent i veckan. Tog igen det inatt/idag. Kan ju också behövas. Ska ut och fixa lite, kratta efter vedhögen som jag och äldste sonen flyttade igår kväll, kanske gå en promenad med hund och kamera (som är lagad igen och har fått nytt minneskort), tvätta lite och sådär. Sedan blir det Dansnatta i Föling med ett gäng mammor härifrån byn - Wow -nytt rekord! Dans två gånger på ett år och en disconatt däremellan - anar vi en begynnande 50-års kris???

Sedan blir det inte många timmars sömn, för i morgon blir det avresa här hemifrån före åtta, för guidekurs i Lierne hela dagen. Så då kan vi väl säga att ordningen är återställd?

12-åringen

2011-10-20T23:19:00.001+02:00

Dagens jubilar i huset hade önskat sig Schwarzwaldtårta, men hans oorganiserade mamma fick inte ihop det riktigt, så det blev en hallontårta med chokladlöv, Det ska nog vara mer sommarlöv än höstlöv för att det ska funka riktigt bra, men något blev det ju i alla fall.

Finaste presenten var nog brevet från minsta kusinen, som hon skrivit helt själv. Men, eftersom han fått typ största legolådan som finns av pappan i huset, stannade han hemma från träningen och blåbyggde i tre timmar. Naturligtvis blir något litet fel då. En spegelvänd bit alldeles i början t ex. Och han blir såå frustrerad. Så nu har han lagt sig i affekt. På sin födelsedag. Kanske tur ändå, att vi bara firar med familjen....

Lite snabbt, sådär

2011-10-19T10:36:00.001+02:00

Jo, den där kursen jag går... Med de kurskamraterna är det den största egoboost och självförtroendehöjare jag företagit mig på länge. Deras litteraturanalyser öppnar nya världar, deras texter stimulerar och sporrar min egen fantasti och deras kommentarer får mig att periodvis sväva på små moln. Att det dessutom stärker självkänslan är ju bara ett plus i kanten.

Jag suger i mig och njuter till fullo. Snart missar jag nog någon molntapp, hoppas det nästan för utvecklingens skull. Men jag är trygg i vetskapen att landa mjukt på den bädd som byggts så här långt.

Specially for you - Black Iris

2011-10-18T21:28:00.002+02:00

Jag tror faktiskt att jag har svarat på det här förut, men särskilt för dig Maidi - här kommer det igen! (Jag känner ändå just nu att jag skulle vilja göra nästan-vad-som-helst för dig.)

Jag bor faktiskt inte alls så långt från Bakvattnet, ca 40 minuter bara, med bilen. Eller en - två timmar med skotern rätt över fjället på vintern. Dessutom har jag alltid sagt, fjällbowannabee som jag är, att om inte sambo, gård och familj funnits här, då skulle jag ha köpt mig en liten stuga och bosatt mig i Bakvattnet. Rätt av. Utan tvekan , utan omsvep. Eller åtminstone i en liten fjällby av samma karaktär..... Med vatten, fjäll och totalmysiga invånare.

De guidade fjällvandringarna jag brukar gå, startar faktiskt i Bakvattnets gamla jordbruksbygd, för att så småningom sluta längst upp på kalfjället på Ansätten. För mig är det här området en klar favorit såväl sommar som vinter. Och på söndag ska jag parkera bilen i Bakvattnet för att åka med min stora idol och förebild till Norge på kurs.

Fotopaus igen - och åter till bokslukaråldern

2011-10-18T00:12:00.001+02:00

Fick lämna kameran på återremiss, eftersom jag inte hittar det gamla minneskortet och den inte accepterar några nya efter verkstadsbesöket. 10 dagar till utan bildmöjligheter. OK, det finns en liten enkel kamera här någonstans, men den är ju definitivt inte lika kul och bra. Tur jag har schemat fullt denna vecka och ingen tid över till fotografering.

Lånad från Piratförlagets hemsida.

Efter kvällens restmiddag hjälpte jag sonen med matten - tänk så mycket enklare den blev med lite mat i magen. Sedan har jag läst. En hel bok bara sådär, rätt av, ikväll. Inte av kurslitteraturen då förståss, nej den kräver ju lite mera. Jag hade bokat Martina Haags senaste och fick hämta den på biblioteket idag. Gissa om den var hysteriskt kul! Martina måste vara helt galen, som kan fantisera ihop något så tokigt - flera gånger har jag skrattat högt, varvid övriga familjen har tittat konstigt på mig. En riktig crazy-bok! Fast jag skrattade ändå inte mest i de tokigaste kapitlen, utan i de mer subtila humoravsnitten - de där situationerna som faktiskt verkligen skulle kunna hända. Förvänta er inga djupgående karaktärsbeskrivningar eller poetiska naturskildringar. Som norrläning kan jag även tycka att researchen lämnar en del övrigt att önska ibland. Men i längden är den inte nedlåtande mot glesbygden och dess invånare, vilket jag ger den en stort plus för. Framförallt bjuder boken på många goda skratt. Så känner du för att muntra upp tillvaron litegranna, kan jag varmt rekommendera "Glada hälsningar från Missångerträsk".

Våra vyer

2011-10-16T12:18:00.002+02:00

Jag fick en fråga, om man kunde se vyerna från det här inlägget från vart jag bor. Det kan man inte. Tyvärr. Annars syns ju Oviksfjällen nästan överalltifrån och är väl i det närmaste ett kännemärke för Jämtland runt Storsjöbygden. Men nej, jag passerar "bara" den utsikten varje dag på väg till jobbet, ca 15 minuter hemifrån.

Som sagt, är jag ju ingen riktig fjällbo, men en riktigt fjällbowannabee. Och anstränger man sig lite och paddlar tvärs över sjön så ser man ju faktiskt Duvvegaisse och Lappluvan, som för övrigt blivit mitt nya favorittillhåll för vårskidåkning och ensamturer till fjälls. Har man väldigt bra syn, eller förstorar bilderna ovan, så ser man t o m vindkraftsparken. Kanske inte liika kul, men,men...

Annars är det sjön som är central för oss i byn boende. Vidd och vy som för tankarna till hav och fjällkänslor. Vattnet med sina skiftningar från rogivande blank till upproriskt stormande. Sommartid inbjudande till svalkande bad, båt- och kajakturer och vintertid med tjock is att gå, åka spark, skidor och skoter på. Ljuset över vattnet skiftar hela tiden och reflekteras och blir på så sätt alltid något extra. Och vår del av byn ligger så fint uppradad där på strandkanten, tycker jag.

Otroligt i oktober

2011-10-16T00:30:00.000+02:00

Vilken fantastisk dag - i oktober!

Hittade reparationskvittot för kameran - jo, det blev något fel vid reparationen så nu funkar bara vissa minneskort och eftersom jag inte hittar det gamla så.... Nu var det garanti på reparationen, så det blir till att lämna in kameran en gång till.

När dimman lättat blev det kanonväder och vi fick hjälp av en granne, så på nästan ingen tid alls hade vi tagit upp årets pärer. Hunden var med och tog en råtta som var svart, stor och det äckligaste jag sett. Jag skrek som ett våp, när den sprang fram. Sedan fikade alla pärupptagare och yngste sonen hjälpte mig att plocka ner kajaken från vinterförvaringen för att ta en tur på sjön. Det var magiskt! Där satt jag i solvärmen, gled fram på en spegelblank vattenyta och lyssnade på ett ståndskall på andra sidan sjön i en timma.

Ikväll har vi tänt ljus och sett film, ätit glass och parmesanchips och jag har läst för, skrattat med och tittat på mina killar och även om jag gärna hade haft fler här hemma som jag kunnat kalla mina, så rinner hjärtat över och stiger upp i ögonen och jag är så tacksam för dem jag har att kalla min familj.

Från morgon till kväll

2011-10-14T23:57:00.001+02:00

När höstens glödande löv fallit till marken och multningsprocessen börjat, då bjuder himlen och skyn upp till ett färgsprakande skådespel varje morgon och kväll, bara solen orkar kravla sig över horisonten. Det är en sådan intensitet i färgprakten att det nästan blir vulgärt.

Desto skirare var då morgonens första solstrålar som kysste Oviksfjällens toppar långt ovan moln och dimma. Och där satt jag i bilen, på väg till jobbet och ~~sjöng~~ skrålade på min favoritpsalm:

"Morgon mellan fjä-ällen, hör hur bäck och flod

porlande mot hällen, sjunga

Gu-ud är god, Gu-ud är god"

Bildlöst

2011-10-13T22:45:00.000+02:00

Näh, det blev inga bilder idag heller, fastän vädret verkligen inbjudit till det. Vet inte vad jag gör dessa hemjobbardagar, men de ramlar förbi i racerfart. Idag har det mest stått novell-analys på schemat. Något så totalt onyttigt man fantastiskt kul som den där kursen jag läser nu - det finns nog inte. Men det tar ju lite tid, så jag hoppas jag orkar hålla i, hela kursen ut.

Huvudtränaren och ledarkompisen i alpina klubben är på frieri i södra Sverige en månad. Så blev jag ensam om att ha några ledartankar bakom träningen i några veckor. Väl på plats finns många föräldrar som är duktiga att hjälpa till, så det var inga större problem, fastän det var 33 barn i storlek från 4 till 14 år på plats. Men lite hes är jag faktiskt nu....

Åter till det normala

2011-10-12T23:24:00.001+02:00

Det är tydligt att "inredningsbloggande" drar kommentarer. Tack för det allihopa! Men tyvärr lär det inte bli så mycket mer av den varan i den här bloggen. Ni som känner mig i verkliga livet vet hur långt från pysslig hemmafixare jag verkligen är. Det ligger ju mer för sonen, som sagt. Men, vem vet - ett, tu, tre hittar jag nå't skrot som gör sig bättre på någon annan del av tomten igen, eller så får jag berätta om sonens projekt.

Det har varit tyst här några dagar. Förklaringen stavas - letande efter diff i bokslut med sömnbrist till följd. Men nu så är det KLART! Och stämmer. Igår var jag så trött att jag slocknade i soffan före tio. Det var nog bra, för idag gick jobbet som hejsan, jag uträttade några klubbärenden som legat som surdegar ett längre tag, läste lite läxor med yngste sonen och ikväll blev det gympa igen. En dusch och lite läsa på det, så är dagen fullkomlig.

Helgerna springer förbi

2011-10-09T22:23:00.001+02:00

Finvädret igår hann jag aldrig med, på något vis. Här har prat- och kaffesällskapen avlöst varandra hela helgen - hur mysigt som helst, även om potatisen fortfarande är kvar i marken och golven fortfarande oskurade. Mina motionsambitioner la jag på hyllan och bakade i stället både bullar och matbröd, plockade ur en skrubb och sedan kom arbetskamraten S med nästan hela sin familj förbi för att värma sig lite efter sin svampplockning i blåst, regn och snö. Mellangrabben hann köra lite fyrhjuling också - vad gör det då om man håller på att frysa händerna av sig? Nu avslutar jag helgen med en bastu, lite pappersgöra till sambon och den sista handpåläggningen på skidklubbens bokslut.

PS Vad tycks om min nya kruka till farstutrappen? Garanterat frosthärdig och helt gratis! :)

Tack TV4 Play

2011-10-08T20:25:00.003+02:00

Hade totalt missat att den (enligt mig) finaste, snyggaste 40-åringen med glittrande vackra bruna ögon och en av de allra bästa sångare jag vet, var på Nyhetsmorgon i morse. Har åtgärdat det nu med datorns hjälp.

Gissa om jag ska stå först i kön för att köpa nya skivan. Särskilt som en annan favorit - Annika Norlin - bidragit med en stor del av texterna.

Jämlikt?

2011-10-08T01:05:00.001+02:00

Det blev ett fasligt rabalder när Mona Sahlin betalade en Toblerone med fel kort. Håkan Juholt verkar så här långt komma undan sin lägenhetsmiss på 160 000 kr väldigt lindrigt. Undrar om han får dras med det lika länge som Mona med sin chokladbit? Inte för att jag på något vis försvarar vare sig det ena eller det andra. Jag bara konstaterar att det är långt tills vi är så jämlika i det här landet som vi utger oss för att vara.

Och då tycker jag det finns än mer anledning att vara kritisk till det som jag klassar som överförmynderi, när det gäller inskränkningen i att överlåta rätten och möjligheten för familjer att själva välja hur de vill fördela föräldrapenningen.

God Morgon!

2011-10-07T07:30:00.000+02:00

Vi börjar i alla fall i färg.....

Också en dag

2011-10-06T23:18:00.000+02:00

Vissa dagar hade gjort sig bra mycket bättre om man stannat kvar i sängen med en god bok. Det var väl ungefär den planen jag hade i morse, men den villfarelsen togs ju snabbt ur mig.

Det började med att killarna missade bussen. Det var flera år sedan det hände sist. Eftersom jag hade hemjobbardag och sambon kör buss, var tanken att bilen skulle få stå till kvällen. Men nu blev det i stället att ta sig en liten sväng de 5 milen t o r till skolan redan innan dagen ens börjat. Med facit i hand var det egentligen inte så dumt. Pratade med E:s klasslärare och erkände att vi totalt tappat bort hans Religionsbok härhemma. Hela familjen har letat men den är spårlöst försvunnen. Fröken tyckte nog det var lite småroligt att sonen skickade mamman att erkänna att vår familj är av det struligare och mer oorganiserade slaget. Sedan träffade jag mattefröken, som jag aldrig ens hälsat på förr. Kändes kanonbra att få prata lite med henne och konstatera att vi är på samma linje då det gäller upplägg av läxor och annat.

Hemma hade jag hela huset för mig själv, och stora planer på såväl städning, promenad, jobb och kursuppgifter. Lite jobb blev det och en halv kursuppgift. Men med handen på hjärtat är här nog faktiskt stökigare än i morse. Har sin förklaring i att tiden gick till lite drönande i mysdress, drömmande med datorns hjälp och en massa olika småfix med klubbadministration i stället.

Barnen kom hem, vi stoppade i oss lite middag och åkte återigen mot centralorten för pakethämtning, träning och föräldramöte. E hade beställt en bäddsoffa på IKEA, som han millimeterplanerat för att skruva ihop i helgen. Det visade sig att vi inte läst alls, så det var bara en soffklädsel som kom. Bra jobbat! Men de har ju, som tur är, Öppet köp. Träningen och föräldramötet var i alla fall bra.

Efter läxläsning och godnatt-snack med grabbarna tog jag med hunden på en månskenspromenad. Kan inte förstå. Han som var så smal i somras att folk t o m påpekade det och tyckte han var mager. Så tog vi paus med lightfodret av det skälet. Men nu plötsligt börjar han bli lite rund över baken - då visar det sig att han börjat få matrester (vilket hans ovana mage redan kräkts av ett antal gånger) och mat 3-5 gånger per dag. Dit det bär, dit bär det, som min mamma skulle ha sagt. Men jag fällde några tårar på väg ner till tvättstugan. Hur ska det gå, när det blir mer och mer som inte funkar fullt ut för varje dag.

Till sist konstaterar jag att det nya minneskortet jag köpt (jag hittar nämligen inte det gamla någonstans efter att jag tog ut det när kameran var på lagning) inte funkar, fastän det är rätt sort.

Som sagt, en bra bok i sängen hade inte varit något dåligt alternativ det....

På rätt spår

2011-10-05T23:29:00.001+02:00

Trött i varenda liten fiber i hela min kropp. Men sååå skönt! Jag kom iväg på gympan och grannmamman Å var superduktig ledare. Tänk om jag skulle hinna med en promenad i morgon, när jag ändå har ledig dag? Jag tycker vi siktar på det!

Med P1 på färden

2011-10-03T22:26:00.001+02:00

Åkte till andra sidan av bygden för att delta i ett möte angående den utlovade nya Idrottshallen (byggstart 2013 - jo, vi tackar!) Som någon sa: -"Som vanligt när det ska göras något utanför centralorten förväntar man sig från kommunhåll att vi ska ställa upp, jobba ideellt, göra mer. Som om våra skattepengar vore mindre värda." Och vips sitter jag med i en arbetsgrupp för hur vi i föreningslivet bäst ska kunna samarbeta med kommunen i frågan. Hur gick det till??

Fast mötet var i alla fall resan värd den här gången, när jag trillade över Tendens temasändning "Ung i Vilhelmina". Äntligen en bild som skildrar glesbygdens olikheter utan att göra narr. Och så många kloka ord som sades, nu måste jag bara följa övriga program i veckan. Går det överhuvudtaget att få svar på frågan - "Vem är vinnaren? Den som åker eller den som stannar kvar?" Jag tror inte det. Inte så generellt. Killarna som blir kvar, tjejerna som far. Jobbmöjligheterna som styr. Som glesbygdsbo har du ingen självklar möjlighet att välja, vilket du förmodligen har om du bor i en större stad. Om inkomstmöjligheterna såg annorlunda ut, skulle de aktiva valen förändras då? Stanna eller dra? Var och en sin egen lyckas smed, filosoferar jag. Men vemodet i "Vilhelminas pojkar" blev ännu större när jag lyssnade på den långa versionen av intervjun med upphovsmannen. Och tankarna snurrar. Hur kommer framtiden att te sig för mina pojkar?

Ska ta mig i kragen nu och göra klart klubbens bokföring. Veckans styrelsemöte blev skjutet på, så då hinner jag t o m få klart allt. Det kommer att gå som en dans. I alla fall tillsammans med en kopp kaffe och Kryddburkens Philadelphiabullar som hittade hit via Vedspisen, och raskt blev hela familjens favoriter.

Temperaturväxling

2011-10-03T22:26:00.000+02:00

När stormen bedarrat spelade killarna fotboll i T-shirt igår. Efter en blick på den uppätna persiljan for jag och B till skogs och skördade lite mera.

I morse, när jag åkte till jobbet, var det frost på backen och nollgradigt.

Är huv'et dumt får kroppen lida

2011-10-03T00:37:00.000+02:00

Sitter här med klubbens bokföring. Det är ungefär dubbelt så mycket som ifjol och jag har inte bokfört en rad tidigare. Dumt. Men nu är i alla fall hälften klart. En halv natt till, så är vi hemma.....

Oskörd

2011-10-02T09:05:00.001+02:00

Från den onaturligt vackra höstdagen igår till storm , regn och rusk idag.
Men det är nästan lite mysigt.......

Och inte behöver jag skörda i landet heller - det hade något djur hunnit göra före mig. Allt grönt - morotsblast, persilja, rödbetsblast - är kapat. Det ser ut som om någon gått där med en minigräsklippare på ca 5 cm höjd. Kunde bara skratta, det såg för tokigt ut. Kålrötternas blast står kvar, men i gengäld har de växt sig så stora att delar hamnat ovan jord och följdaktligen blivit lunch för någon hungrig liten gnagare.

Blir det inte missväxt så blir det missad skörd. Vi får väl "stö på svampen" i stället. De gula ligger nu äntligen i frysen och i dag kommer B, så får vi fylla på med lite Trattisar också.

Oktobers första dag

2011-10-01T22:12:00.000+02:00

En vecka fylld av trötthet. Det tar på gamla tanter att vara ute och stuffa en natt. Men det var det värt!

Det känns som att alla i min omgivning tränar och håller igång nuförtiden. Utom jag. Har inte tagit mig till gympan än, fastän den började för två veckor sedan. Är bara oktobertrött. Oktober - en månad med många sorgliga minnen. En månad närmare den förhatliga november. Rosa Bandet månad och kampanjen som borde inge hopp, påminner mig idag dessvärre bara om alla de drabbade... Men jo, ja, den är viktig. Alltid. Men, en oktober som började i moll i morse, gick snart över i flödande sol, värme, utomhusliv, fotutställning och gravpyntning.

Dagen känns betydligt bättre ikväll än i morse.

Drömmar

2011-09-28T21:16:00.000+02:00

Sedan jag var 14 år har jag drömt om att köra och äga en motorcykel. I mångt och mycket tror jag att jag var inspirerad av pappa, att jag fått den drömmen av honom. Jag lyssnade ju på hans motorcykelhistorier från ungdomen och det lät så fritt, spännande och fartigt. Jag tittade på bilderna och såg honom stå där, ung och glad bredvid sin fina Triumph. Klart jag ville samma.

Det skulle dröja 28 år innan drömmen infriades. Cykeln inköptes redan innan jag var klar med kortet och den gick i samma hjulspår. Drömmens väg. En fin, gammeldags, visserligen inte någon Triumph, men i mångt och mycket påminner ändå min Volusia om den MC pappa hade. Men där tar drömmen slut. Visst är det roligt, trevligt, lite fränt, sådär. Men inte alls så fantastiskt kul som jag alltid trott. Kanske har jag fel sorts MC, kanske har jag för många andra intressen, kanske är jag helt enkelt för klen att köra. För farten ger mer osäkerhet och otrygghet än lustkänslor.

Men i morgon ska min silvriga skönhet besiktigas. Så håll en tumme för sol och lite värme, så ökar jag årets milskörd med en femtedel. För än vill jag inte bestämma mig för att sluta, sälja, låta bli. Nå'n sommar till får jag nog ge det ändå. Hojåkandet.

Borta bra

2011-09-26T20:34:00.000+02:00

Vilken helg. Först och främst - alltid lika kul att träffas. Kanske lite extra särskilt K, som jag inte sett på 10-11 år ungefär. När vi väl synkat ihop oss styrde vi kosan mot kvällens aktivitet. Det var inte utan att vi undrade vad vi gett oss in på, och mer än en ångerfull min utbyttes. Den förlösande kommentaren stod K för:

- Hörni, här måste man dricka sprit!

Nu gjorde vi väl inte riktigt det, men efter lite mat i magen och lite allmänt peppande öppnade dansen och discot. Och ta mig tusan om inte det var fyra tanter som stuffade järnet med mungiporna upp till öronen tills det bara var en halvtimma kvar tills hela klabbet stängde. Under tiden har vi förvånats, förundrats och till viss del förfasats. Och konstaterat - "Det ska vara en tant i år". Jojomen!

Lördagen fördrevs i skönt tempo med lite Spa, mycket sol, lite kultur och Amarone. ( Och nej, jag tyckte inte kombon med Salmiakchokladen tog vinet till högre höjder, jag föredrar det nog separat.) Söndagen fortsatte med sol, en överhettad med Lidingöloppslöpare överfylld tågvagn och några timmar till sista kursuppgiften.

Idag plockade jag ut en semesterdag (har ju en hel hoper som jag helst ska hinna ta ut före årsskiftet) för att hinna med lite kantarellplockning till fjälls. Trots att regnet kom redan under dagen och inte på kvällen som utlovat, trots en alldeles för tung ryggsäck på hemvägen, trots blötmyrar att traska över med på tok för otränade ben och ett begynnande skavsår på vänster häl, så har jag hela dagen bara känt mig lycklig över att vara tillbaka i mitt rätta element. Så skönt att veta var jag verkligen hör hemma, och hemma är definitivt bäst. Även om det är tokroligt att göra en liten utflykt emellanåt.

The "lista"

2011-09-22T23:05:00.000+02:00

Jag håller fortfarande på att beta av "listan". Vissa saker har jag fått kapitulera och skjuta på. Det tillkom ju en del utöver listan också under dagen. Nå'n som är förvånad?

Syster Yster fyller år idag. Kan inte fatta att det redan gått två år sedan vi gjorde vår mysiga resa med anledning av hennes 40-årsdag. Nu har vi inte setts sedan i april, det är alldeles för länge....

I morgon jobbar jag en stund, sedan blir det flyget till Stockholm och träffa tre av bästa brudarna för lite helgalet kalas och mycket gör-mig-glad-musik, lite Fotografiska (hoppas jag) och garanterat massor av prat och skratt. Back on monday.

2011-09-21T22:19:00.001+02:00

Jodå, den gick åt, smörgåstårtan. Även om jag måste erkänna att det inte var en av de allra godaste jag åstadkommit. Det har varit några intensiva, men roliga jobbdagar. Fast i eftermiddag blev det lite vemodigt, då jag vinkade av U. Hon är verkligen en frisk fläkt i tillvaron som jag kommer att sakna.

Ikväll hoppade jag gympan - igen . Kom hem alldeles för sent och eftersom det var föräldramöte igår låg vi efter i läxschemat. För övrigt löpte jag amok en sväng i går kväll - kan inte begripa varför man fortfarande envisas med utantilllärning av t ex multiplikationstabellen. Det viktiga må väl ändå vara att man lär sig när man ska dividera och när man ska multiplicera?? Jag har snart levt i 50 år utan att någonsin kunna några multiplikationstabeller utantill och jag tycker att jag klarat mig riktigt bra. Jag kan räkna moms, både framåt och bakåt och använda excel till kalkyler och ekvationer - det finns ju hjälpmedel, menar jag. Fattas bara att man fortfarande nöter in årtal på historian också.

Nej, får bli tidig kväll ikväll. Har ledig dag (japp har jobbat in hemjobbartimmarna redan!) imorgon och en att-göra-lista till synes utan slut. Men det är OK, för jag känner på mig att jag kommer att bli rikligt belönad genom helgens tjejutflykt.

Hösrust, höstrusk

2011-09-19T22:13:00.000+02:00

Och vi gnodde vidare ute i finvädret. Alla båtar är nu inställda i både gammalt och nytt båthus. Det senare fick dessutom fina gummimattor på golvet och ställningar på väggen till kanot och kajak. Mattes lilla turkosa älskling ligger nu nästan längst uppe vid taknocken och blickar ner. Jag tyckte nog det var lite tidigt för vinterförvaring och är lite bekymrad över att jag inte får ner den själv nu. Hm. Får väl gulla med sambon om det blir fler finvädersdagar.

Sonen fixade ny vinterboning till kaninen och jag höststädade hönshörnan i fjöset. Sedan hjälptes vi åt att tvätta bilen. Ingen är väl förvånad över att det regnar idag? Jag försökte köra så försiktigt det bara gick längs lervällingen till väg som passerar vårt hus - men inte hjälpte det. Nu är bilen lika skitig - igen!

Och nu håller jag på att sno ihop en enklare variant av smörgåstårta. Vi ska fika på jobbet i morgon med U som slutar. Hon är inte lika förtjust i tårtor och sötfika som jag och önskade sig nå't gott mackfika. Men det höll inte vår budget riktigt för, så nu blir det Annelis hemgjorda variant i stället. Hoppas det ska smaka.

Septemberlördag

2011-09-17T23:30:00.001+02:00

I ett fantastiskt höstväder har vi börjat stuva undan sommaren och förbereda inför vintern. Och kameran löste jag ut från fotodoktorn igår. Jag hade nästan lite abstinens.

Filmkväll

2011-09-17T00:09:00.000+02:00

Alltså, vi har fått låna "Hur många Lingon finns det i världen" ( Tack P!!) Vi ser den tillsammans, hela familjen. Och visst skrattar jag. Mycket. Men mest av allt gråter jag. Oceaner. Om det beror på att det är fredag och jag är redan emotionellt och fysiskt trött, om det beror på glaset med Amarone ( första gången jag smakar, men definitivt inte sista!), eller om det beror på filmföräldrarnas attityd eller de sentimentala inslagen, vet jag inte. Kanske är det en kombination av alltihopa.

Det jag opponerar mig mot och reagerar på är föräldrarnas negativa inställning till barnens utveckling. I verkligheten vet jag att de var rädda för omgivningens reaktioner, att barnen skulle bli kränkta, ledsna och behandlas illa. Men det framgår inte i filmen.

Det positiva är att mina egna söner reagerar på varför man i filmen gör skillnad, att människor behandlas olika. De förstår inte. Vi är ju alla människor, eller hur?

Men framförallt - har du inte redan sett filmen, gör det! En varm, rolig och sorglig film. Att se tillsammans med familjen och att diskutera alla människors lika värde utifrån.

Scoop

2011-09-15T13:48:00.000+02:00

Mina hemjobbardagar blir alltmer splittrade. Idag svarar jag på mail och lägger in katalogtexter, tar reda på älgkött (gott att äta, lite halvläskigt att hålla på med när det är färskt, om du frågar mig), planerar julmarknadsresa med bussen till Tallin över andra advent, skriver klart två av tre inlämningsuppgifter på kursen, fikar med sambon och får mig till livs årets skvaller. Ponera att det är sant?! Ser då genast följande scenario framför mig:

Känd, duktig, men i mitt tycke rätt dryg, fotbollsspelare gästar lyxvilla ägd av IT-miljonär på fjället i ingenstans. Värden har bokat bygdens välrenommerade spelmanslag till underhållningen. Kulturkrocken måste vara ett faktum! Ser framför mig fotbollsspelarens illa dolda ointresse, som han vid ett flertal tillfällen visat prov på vid diverse presskonferenser, spelmännen som gör sitt allra yttersta med alla "tjo!" på rätt ställe och miljonärens nöjda min, när han likt en mikrogud lyckats med det osannolika i att föra samman dessa två världar i ett utav sina än mer osannolika hem.

Detta, mina vänner, är förklaringen till att jag för några sekunder sedan låg dubbelvikt av skratt på köksgolvet! Det behövs liksom inte mer än så....

Den stora tröttheten rullar in

2011-09-14T22:46:00.001+02:00

Gympan började för höstsäsongen. Utan mig. En timmas kamp med sonen och läxläsningen. En soffa som jag råkade välta omkull mig i - och där var min kväll i korthet. Jag hoppas att denna förlamande trötthet är början till slutet på förkylningen. Annars vet jag inte....

Tar Kerstin Ekman boken som står i litteraturlistan och går och lägger mig. Sambon åker precis för att hämta älgkött han kommit över. Så vet jag vad jag har att göra imorgon.
Och så var studenterna så rara idag. Jag kommer att sakna dem. Mycket.

Dagens shopping

2011-09-12T22:58:00.000+02:00

Igår var vi lite Wild & Crazy och åt tacos - på en söndag. Idag är min förkylning betydligt mer besvärande, men kvällens ljusparty i trevligt sällskap med supergott fika piggade definitivt upp. Tyvärr är många av de fina lyktorna lite väl dyra, kan jag tycka. Särskilt nu när mina pengar definitivt gått åt till annat (nödvändigt och mindre nödvändigt).Men några nya doftljus blev det i alla fall.

För övrigt har sambon köpt en båt. Till. Den här har större motor. Så att han ska kunna dra mig på vattenskidorna nästa sommar, säger han.

Det måste väl vara bästa ursäkten - ever!!

Händelser vi klarat oss utan

2011-09-11T11:21:00.000+02:00

10 år sedan ordet "terrorattack" fick en ny dimension. 10 år sedan jag satt i bilen på väg hem från jobbet, jag vet att jag precis passerade Brännagården när jag först fick höra det ofattbara. Skyndade hem för att slå på TV:n för att se, höra, förstå att det var sant. En av dessa händelser som för alltid förändrar världen - du vet precis var du var och vad du gjorde när du först fick höra det.

I 10 år har USA fört sitt krig mot terrorn. Många gånger med tvivelaktiga metoder, om du frågar mig. Liksom när de till sist fick sin hämnd på hjärnan bakom dåden och Bin Laden själv dödades. Jag kan förstå att man vill förgöra allt som på något vis kan förknippas med terrorismen och allt ont som den fört med sig. Men jag kan ändå inte sympatisera med USA:s sätt att skipa rättvisa för de oskyldiga offren. Jag har svårt att tro att "ont skall med ont förgås".

Jag skänker en tanke, en tyst minut och önskar från djupet av mitt hjärta att minnesceremonin ska få hållas ostört och bli till en vacker stund för de omkomna och deras anhöriga.